tisdag 9 december 2008

Hostar ännu

Den där förkylningen, som inte var SÅ allvarlig, men fick mig att stanna hemma tre dagar. Den, den lever ännu. Hostar, harklar och snorar. Den försvunna pumlan återfanns cirga 2 dygn senare, hade rullat tre meter åt ett anat håll och gömt sig under en kudde, som låg på golvet. Då var det för sent, den fick inte komma upp i fönstret. Pumlorna i vardagsrummet ställer till det. När jag ska hämta in min spanska serrano-skinka från balkongen hamnar pumlorna utanför balkongdörren och måste krånglas in när dörren ska stängas. Men det får man leva med.
Fortfarande segt på jobbet, bara möten och förhandlingar. I dag sätter vi oss, på fredag och nästa onsdag. Hela torsdag ska jag vara på kommunfullmäktige, hade jag tänkt.
Har fått en del frågor från cheferna om vad jag vill, jag har sagt att prio 1 är ett fast jobb, prio 2 Falun, de verkar tro att de kan ordna fast jobb i en grann kommun och kanske vikariat i Falun. Får se hur det blir. Sover fortfarande inte särskilt bra, ångesten kommer fram på natten. På dagen kan jag förnuftsmässigt komma fram till att en enmansredaktion någonstans nog vore ganska kul och att inte ens arbetslöshet vore någon katastrof, men på natten överlever inte förnuftet.
Nå väl, julen närmar sig med stormsteg, som vanligt hinner man inte med.
Surar förresten över ordet kompetens som cheferna tycker att 28-åringen med två års erfarenhet av jobbet har, men inte jag. Hämnden kommer

fredag 5 december 2008

Den försvunna pumlan

Mellan nysningar, snytningar och mycket självömkan bestämde jag mig för att jag orkade sitta på en stol och knyta sytråd i 12 röda pumlor som jag tänkt ha i vardagsrumsfönstret. Jag gick vetenskapligt till väga och mätte hur långa trådarna skulle vara; mellan 75 och 40 cm. Jag klippte till 12 trådar, satte på min favoritskiva, En salig blandning, där stora artister sjunger frälsislåtar.
Det var inte så kul jobb och både händer och min pyjamas blev glittriga.
La upp de färdigknutna i soffan.
Telefonen ringde när jag var klar. Jag hörde två pumlor falla till golvet och rulla.
Mycket riktigt en av pumlorna låg under soffan. Men ingen fler! Jag räknade: 11. Jag kollade trådarna, alla 12 använda. Jag räknade de svarta pumlorna, som ska till köksfönstret, och finns i en likadan förpackning: 12.
Jag la mig på golvet och spanade, ingen pumla. Med en sop letade under soffan, trots att jag inte såg någon pumla: Ingenting.
DEN ÄR BORTA. En röd pumla med silverglittriga ränder har rymt.
i mitt fönster hänger nu 11 pumlor, en som har en buckla. Rätt snyggt men en fattas!

Kort inhopp

Det blev inget helgjobb för mig. Vaknade med feber i morse så jag ringde chefen och sa åt henne att ta in vikarie för helgen. Sedan sov jag till 10 och vaknade lite piggare, dock med huvudvärk. Seg, snorar. nyser, lite varm och yr. Kort sagt så är det synd om mig.
Dock är jag inte färdig för vård ännu. Jag har dessutom varit så förutseende att jag köpt hem alla typer av förkylningsmediciner och apelsiner, som man ju måste ha när man är förkyld. Har dessutom fått hem del tre av tonårsvapyrböcker, som är så bra. De innehåller också varulvar som är dödfiende med vampyrer, som nu vet.
Hör att syster för fin hjälp i städningen i dag av barnarbete. Lyckliga henne.
Som sagt, det är synd om mig...

torsdag 4 december 2008

!´m back

Sitter här igen vid mitt skrivbord på jobbet. Kors i taket för i dag har jag skrivit en normal artikel och en kortis, plus sju dvd-recensioner. Klockan 14 är det pensionsinformation, kl 15 har facket styrelsemöte och kl 16 medlemsmöte. Innan dess ska väl vi i au träffas. Vi ska fixa också drickor och mackor, medlemmar kommer ju långväg, både Rättvik och kanske Vansbro.
Så det blir nog inte så mycket mer skrivet i dag, men det känns bra att jag i alla fall lite gjort rätt för lönen. Helgen som kommer är både mastig och kul. Jag har dock bestämt mig för att känna efter i morgon bitti hur jag mår. Det som talar för arbete är att jag alltid mår bättre på morgonen än på kvällen. Så missar jag ju Gruvans julmarknad om jag är sjuk, kan ju inte gå dit om någon annan måste göra jobbet om julmarknaden. Det får väl bli nästa år med Gunmari ,om hon inte får annat sällskap. Misstänker dock att hon har fullt att göra i Tibble.
Sov rätt bra i natt men vaknade 4 och sedan var det kört.
Ser dessutom rätt rörigt ut hemma, ska försöka ta ett ryck i kväll så det inte gror igen.
Måste dock påpeka att i stort mår jag hittills mycket bättre i dag än i går.

onsdag 3 december 2008

Jag gick hem

Halv et gav jag upp. Halsen värkte, jag frös och kände mig bara eländig. Nu har jag tagit ett varmt bad, ätit lite glass, prata länge med två norrbottenvänner och sitter nu med en stor kopp te spetsad med årgångsrom.
Halsen känns inte lika dålig nu...

Finlandsdiskussion

På "morgonbönen", som morgonmötet heter på alla redaktioner, diskuterade vi Helsingfors, Finland och finnar. Kul, vi hann avverka, tango, bastu, musik, sprit, mat och den underbara huvudstaden. Bland annat.
Har inte varit vaken i natt. Däremot blir mitt halsont värre. Måste hålla ut i morgon. Jobbar helg, men känner jag mig sjuk på fredag så backar jag. Måste fortsätta förhandlingen på måndag, det är viktigare.
Traumat just nu är inte att jag är senast anställd, för det är jag inte, utan att hon som är det kommer att undantas från turordningsregeln. Inte för att det rädda mig, två tjänster ska bort, men det stör mig att en av mina kamrater i förhandlingsdelegationen tycker att det är självklart att hon ska undantas. Hon är jättetrevligt, ung, glad osv. Men jag tycker inte att företagsledningens argument håller, det borde facket hävda. Men han, min kamrat, är rädd för att hon skulle bli lessen!
Funderar just nu på om detta ska få mig att lämna förhandlingsdelegationen, jag får se.
Ingen är varslad ännu, vi har ett medlemsmöte i morgon, det blir tufft!
Min tf chef, samma person som alla vill undanta från turordningen, är väldigt vänlig och undrar om jag orkar jobba!?
Skumt.

tisdag 2 december 2008

Det är mycket nu

I går - snabbjobb på förmiddagen och hon som efter 23 år på bruket öppnade en garnaffär. Därefter klippning hos samma frisör som sist. Då sa vi kanske 20 ord på 4 timmar. Nu sa vi typ 10 ord på 2 timmar och sedan började Erdim prata. han berättade sin livs historia. Han redogjorde för dilemmat om han skulle bli anställd eller vara egen, frihet kontra trygghet. Han berättade om våndan att pensionsspara, hur han förlorade pengar på det. Och mycket annat. Jag stack in en och annan fråga och hummade med och mötte hans blick i spegeln medan han klippet och stylade. Märkligt att han just då bestämde sig för att han skulle prata med mig. Och det var inget proffskallprat, utan han verkade ha behov av att prata om sig själv. Trevligt tyckte jag.
Sedan körde jag till Tibble för att med Hedenfamiljen ta emot de nya Naarttijärvis från Kiruna. David knöt nästan knut på sig själv av upphetsning och syrran grät förstås. Lyckad mottagning där Hedenborna laddat kylen i Tibble med ostar och champagne.
Körde hem i mörkret med Ave Maria och Holy night i högtalarna, hur högt som helst. Mirja ringde. Vaknade i natt och låg vaken fler timmar och när klockan ringde var jag mör.
I dag MBL om neddragningar och jag vet redan nu att jag kommer att bli av med mitt fasta jobb. För troligen ett vikariat, kanske, men snart 58 år och utan fast jobb för första gången sedan 1973! Klarade mig alltså 35 år. Så det kanske inte är hela världen om det händer nu? Ska försöka att inte ta ut något i förväg innan jag vet vad som händer. Men nätterna är tunga också med tanke på flera kamrater som kommer att råka illa ut.
Tuffa tider!
Har lite svårt att jobba effektivt i dag. Träffar mina kamrater i förhandlingsdelegationen till lunch.
Glömde en av ljuspunkterna: julfrukost i morse på jobbet. Risgrynsgröt, nygräddat varmt bröd, julskinka, ägghalvor med räkor, kaffe och pepparkakor. Lågmäld julmusik, trevligt prat och sedan julklapp, som jag naturligtvis inte har öppnat ännu. Känns som textil så risken är väl att det är typ en handduk, men det behöver man väl alltid.