Hostar ännu

Den där förkylningen, som inte var SÅ allvarlig, men fick mig att stanna hemma tre dagar. Den, den lever ännu. Hostar, harklar och snorar. Den försvunna pumlan återfanns cirga 2 dygn senare, hade rullat tre meter åt ett anat håll och gömt sig under en kudde, som låg på golvet. Då var det för sent, den fick inte komma upp i fönstret. Pumlorna i vardagsrummet ställer till det. När jag ska hämta in min spanska serrano-skinka från balkongen hamnar pumlorna utanför balkongdörren och måste krånglas in när dörren ska stängas. Men det får man leva med.
Fortfarande segt på jobbet, bara möten och förhandlingar. I dag sätter vi oss, på fredag och nästa onsdag. Hela torsdag ska jag vara på kommunfullmäktige, hade jag tänkt.
Har fått en del frågor från cheferna om vad jag vill, jag har sagt att prio 1 är ett fast jobb, prio 2 Falun, de verkar tro att de kan ordna fast jobb i en grann kommun och kanske vikariat i Falun. Får se hur det blir. Sover fortfarande inte särskilt bra, ångesten kommer fram på natten. På dagen kan jag förnuftsmässigt komma fram till att en enmansredaktion någonstans nog vore ganska kul och att inte ens arbetslöshet vore någon katastrof, men på natten överlever inte förnuftet.
Nå väl, julen närmar sig med stormsteg, som vanligt hinner man inte med.
Surar förresten över ordet kompetens som cheferna tycker att 28-åringen med två års erfarenhet av jobbet har, men inte jag. Hämnden kommer