Det är mycket nu

I går - snabbjobb på förmiddagen och hon som efter 23 år på bruket öppnade en garnaffär. Därefter klippning hos samma frisör som sist. Då sa vi kanske 20 ord på 4 timmar. Nu sa vi typ 10 ord på 2 timmar och sedan började Erdim prata. han berättade sin livs historia. Han redogjorde för dilemmat om han skulle bli anställd eller vara egen, frihet kontra trygghet. Han berättade om våndan att pensionsspara, hur han förlorade pengar på det. Och mycket annat. Jag stack in en och annan fråga och hummade med och mötte hans blick i spegeln medan han klippet och stylade. Märkligt att han just då bestämde sig för att han skulle prata med mig. Och det var inget proffskallprat, utan han verkade ha behov av att prata om sig själv. Trevligt tyckte jag.
Sedan körde jag till Tibble för att med Hedenfamiljen ta emot de nya Naarttijärvis från Kiruna. David knöt nästan knut på sig själv av upphetsning och syrran grät förstås. Lyckad mottagning där Hedenborna laddat kylen i Tibble med ostar och champagne.
Körde hem i mörkret med Ave Maria och Holy night i högtalarna, hur högt som helst. Mirja ringde. Vaknade i natt och låg vaken fler timmar och när klockan ringde var jag mör.
I dag MBL om neddragningar och jag vet redan nu att jag kommer att bli av med mitt fasta jobb. För troligen ett vikariat, kanske, men snart 58 år och utan fast jobb för första gången sedan 1973! Klarade mig alltså 35 år. Så det kanske inte är hela världen om det händer nu? Ska försöka att inte ta ut något i förväg innan jag vet vad som händer. Men nätterna är tunga också med tanke på flera kamrater som kommer att råka illa ut.
Tuffa tider!
Har lite svårt att jobba effektivt i dag. Träffar mina kamrater i förhandlingsdelegationen till lunch.
Glömde en av ljuspunkterna: julfrukost i morse på jobbet. Risgrynsgröt, nygräddat varmt bröd, julskinka, ägghalvor med räkor, kaffe och pepparkakor. Lågmäld julmusik, trevligt prat och sedan julklapp, som jag naturligtvis inte har öppnat ännu. Känns som textil så risken är väl att det är typ en handduk, men det behöver man väl alltid.