Lördag

dagen börjar med ett besök på Klimat-smartdagar. Jag och fotograf Lina satsar på matdelen. Lyssnar på Camilla Sparring som pratar om lokalmat och tillsatser i maten. Vi illustrerar med härliga bilder från Bondens marknad utanför.
Så åker vi mot Nybrobacken i Borlänge och säsongstarten för IFK Borlänge Alpint. Lina har sagt att hon hittar men vi irrar en timme innan vi hittar fram. Trevligt och folk och bra bildmotiv.
Vidare till KRIS-manifestation. kriminellas revansch i samhället har ordnat rockkonsert med Sky High och Clas Yngström i Folkets Park. Vilken publik! Ärrande biffar, MC-folk, annorlunda människor. En 24-åringen berättar om sitt liv. Togs för fylla i skolan när han var tio. Söp, och knarkade, institutioner och fängelser. KRIS fick honom att tänka om. Han är nykter, läser in sina förlorade skolår, har tjej bostad och hund och väntar en baby.
Och ännu mer fantastiskt Holis som från scenen berättar om sitt liv som också startade med fylla före tonåren. Han drack och hascha sig fram. 21 år i sträck på institutioner och fängelser. Hasade sig fram med rullator. Nu vid 55 år han nykter och drogfri sedan 15 månader och två dagar. Han spelar och sjunger rock på scenen. Häftigt.
Dagen avslutas med Street Race. Varken jag eller Lina hade hörselskydd. Det hade behövts. Och antagligen andningsskydd för röker av bränt gummi och asfalt också. Obegripligt och tråkigt. Värst var hundratals ungar som föräldrarna tagit med sig i publiken, nästan alla utan hörselskydd.
Längtar hem till en lugn tv-kväll. Har faktiskt skrivit allt, utom KRIS, men Lina har inet gjort en enda bild.

Mitt klädpaket.

Ville bara berätta att jag köpt ett fyndpaket på rea hus Gudrun Sjödén för 300 eller 400, mins inte. Jag fick en vacker mosstickad mörkt olivgrön bommullströja som jag har på jobbet i dag. En ljusbrun långskjorta fin. Ett par rätt breda ankellånga byxor i aubergine, med kanske lite ylle i. En fantastiskt vacker tjock broderad bomullsjacka, en lila och röd schal. Jag tror det var allt. Utgångspriserna låg på över 3.000 kronor. Dessutom var det som julafton att öppna. Fantastiskt kul!
Avundsjuk, syrran?
I går simmade jag en km, mådde så bra. Ska försöka hinna i dag okså, men tror inte riktigt på det.

Varningen

Jag har glömt att berätta att jag fick en varning. Länsstyrelsen i Dalarna övervägde faktiskt att dra in mitt körkort för fortkörningen i somras. Men p g a omständigheterna nöjde man sig med en varning. Jag tänker: öde väg, mitträcke, sent på kvällen och dessutom 90 väg.
Tur kanske. Numer håller jag hastighetsbegränsningar, nästan alltid. fast i dag tog Borlänge-Falun bara drygt 10 minuter, jag hade skitbråttom.
Annars är allt väl. Simmade en km i morse, skönt att badhuset har öppnat. Mycket roligare att simma tre kvart än att promenera. Var och en blir salig på sin tro!

Ordentlig

I helgen har jag ägnat mig år värd av mitt hem. Jag har organiserat klädgarderober, städat köket och torkat golv, gått igenom alla lådor med papper och prylar, strukit kläder och lagt upp byxor. Känner mig ganska nöjd.
Det har småskvättat regn, även i natt. Kunde dock gå torrskodd tog jobbet. Tog stavarna eftersom jag har ont i rygg och nacke, stavar brukar hjälpa.
I morgon öppnar badhuset, äntligen, då ska jag dit.
Faktiskt längtade jag i går efter att få gå till jobbet. Kan jag verkligen bli en person som längtar efter att promenera? Jag har så svårt att ro det eftersom jag anser att promenader är förspilld tid då man skulle kunna göra något roligare eller nyttigare. Dessutom är ju Falun en så fantastisk stad (ironiskt) att man inte ens kan lyssna på radio när man promenerar. Det enda som hörs är närradion.

Filmtips

Alla mina nära och kära som eventuellt läser detta. Ut och hyr, köp eller ladda ned filmen Things we lost in the fire. Det är danska regissörens Susanne Biers amerikanska debut med Halle berry och Benicio del Tores. Det är den bästa film jag sett på ett bar tag och som ni vet ser jag mycket film. Den är så vacker, så dramatisk och bara så bra. handlar om en kvinna vars man bli skjuten. Hon tar kontakt med hans livslånga, nedknarkade vän. Nästan inget snyft-sentimentalt. Bara bra.
PS Gick till jobbet i dag DS

Stackars Viggo

Det är tufft att vara dagisbarn. De små liven drar åt sig alla smittor som finns.
Själv mår jag oförskämt bra, förutom lite dåligt samvete. Jag borde tvätta, jag borde ta fram cykeln ur källaren, jag borde dammsuga, jag borde tvätta fönster. Tror dock jag nöjer mig med att se en ny film och läsa i kväll.
För övrigt har jag hela dagen sysslat med vår fisketävling. Scannat in bilder, skrivit resultatlistor, kollat siffrorna och namnen. Låter det kul?
Det trevligaste var faktiskt att försöka få in en bild på en jättegädda. Familjen skickade en svart/vit randig kopia som vi inte kan anväda. Pappan berättar att färgpatronen var slut. Du kan kanske maila, säger jag. Jag är ingen dataexpert svarar han. 13-årige sonen kan inte heller maila. men mamman har en sprayadress. Hon har glömt hur man gör, men ska få hjälp, så får se om det lyckas.
Spännande vardagsdrama.

Byxuppläggning

Att lägga upp byxor är som att tvätta fönster. En massa jobb och resultatet blir sällan bra. I helgen var det värre än vanligt. Nyinköpta byxor från Gudrun, nästan en dm för långa. Komplicerades av att längst ned var en snyggt band påsytt, som jag ville ha kvar. Komplicerades ännu mer att jag hittills inte fått igång min nya symaskin från Ellos. Utrustad med instruktionsbok tog det nästa 45 minuter att få maskinen att fungera, fylla spolen och trä tråden. Huga, vilken skillnad mot min gamla Husqvarna. Så ser man ju inte att trä i små hål heller.
Så en massa sprättande, mätande, nålande och syende. Jag ljuger inte om denna uppfållning tog nästa två timmar. Relativt snyggt blev det dock och byxorna beundrades vederbörligen på jobbet i dag.
Fredag var en kul dag. Litteraturdag på Kupolen, massor med människor och speciellt Greider var lysande på scenen. Sedan Leksand och Heden. Kändes som jag nästa glömt bort min lilla (Stora) Leksandsfamilj. Lillebror skrek förskräckt när han såg mig. Tog lång tid att övertyga honom om att jag var en snäll och trevlig typ. 3-åringen hade dock inga problem med umgänget. Mötte mig på gården med en miniatyrbukett blommor. Höll låda, lät mig läsa en bok (som faktiskt var rolig) och höll igång. Lilla huset i heden håller på att bli jättefint. De delar som är klara är ljusa, fina och praktiska. Kul att se. David hade vuxit till sig och var numer hjälpreda på allvar.
Och i dag började något nytt. Jag gick till jobbet. Det tog 40 minuter och var faktiskt inte alls otrevligt. I morgon ska jag se till att ha en radio i öronen. Enda är att jag hela tiden grubblar på vilken väg jag ska ta. Det ska bli två eller tre dagar den här vecka har jag lovat mig själv.