Min iPod

För cirka tio månader sedan hade jag ett fruktansvärt behov av en iPod. Tyvärr var behovet en iPod i 3000 kronorsklassen och inte en billigare variant. Så jag köpte den. Efter en tid lyckades jag få in tre skivor i den, utan att egentligen veta hur jag gjorde. Sedan blev det sommar och jag började packa ned alla mina grejer. Kom till Falun, packade upp min iPod men hittade inga instruktioner. Gjorde några tafattta försöka att klura ut hur man skulle få in musik eller film i den, utan att komma på den.
Så frågade P och M mycket lämpligt vad jag ville ha till födelsedagspresent. Så i dag fick jag inte bara en ståtlig streptokarpus (krukväxt) utan både en lektion i hur man lägger in musik och spelar den och inploppat en massa musik. Maria vet vad hon gör. Så nu har jag en fungerande musikmaskin med en hel del musik i. Har kommit underfund om att den kan vara lämplig på jobbet när vissa andra pratar och pratar och jag inte vill lyssna.
Så har jag faktiskt alldeles själv lyckats lägga in en filmtrailer, däremot har jag inte fattat var eller hur jag får tag på film att lägga in. Kan jag använda egna dvd?
Det är nästa steg, men just nu är jag ohyggligt nöjd.
För övrigt är en drapa lika med en text, ofta en lång, i mitt vokabulär som troligtvis är format av mitt yrke. Jag har förstått att en drapa enligt svenska akademien är något mycket mer specifikt.
Skönt att Kiruna står kvar trots allt.

Och det fortsatte

I morse kom fotograf Curt indimpande till Morgonmötet med en påse saffranssemlor (eftersom jag fyllt år). Tänka sig vilka trevliga människor det finns. Chefen gick och hämtade kaffe och satsade 2 kr på mig. Just då kom larmet, trafikolycka infarten Samuelsdal. Curt var tvungen sticka, vi lade lock på kaffemuggarna. Efter en kvart var han tillbaka, olycka var påkörning av i vajerräcket och bilisten hade försvunnit när DD, polisen och ambulansen kom fram, samtidigt. Så det blev en lång morgonbön med gofika.
Äntligen har jag denna dag nästan nått ned till botten av alla mina kommunala handlingar som skulle rendera i skrivet. Det blev 14 större och mindre alster. Har bara 5-10 kvar att skriva. Plus att jag skrev hjärndött om Korpiaden och Runn-Lotten, fråga inte, ni vill inte veta!
Sover konstigt dåligt på morgnarna, har jag verkligen blivit så gammal att jag ska vakna fem? Men på helgen kan jag sova till 10-11. Vad är det som händer?
Har slutat med kalcium, på prov, nu gäller bara d-vitamin. Min läkare Maria ringde och vill att jag skulle behålla d-vitaminen som heter etalfa ett tag till så hon slipper att få skäll från min Uppsala-läkare Pelle igen. De skulle träffas på en konferens så då skulle hon ta upp mitt fall.
Känns lite märkvärdigt må jag säga.
Få se om Tibblarna dimper ned i helgen (andra dimper i denna lilla drapa, en för mycket eller hur?). Kanske orkar inte Maria gå uppför alla mina trappor. Vi får väl se.
Nu tar jag helg och går hem från jobbet.

Ivar-dagen

Den 57e Ivardagen i mitt liv kom och gick. Massor av trevliga telefonsamtal, flera sjungna grattissånger, present från syrran och blommor på jobbet. Sedan väldoftande bad med en trevlig avhandling om film. Så lite tv och så ringde grannen på. Hon gav mig sitt mobilnummer och sa att hon skulle resa bort i helgen. Hon har parkeringen bredvid mig och ville att jag skulle ringa om något händer hennes bil. Undrar om hon tänker komma hem då?
I går kväll, eller natt, flyttade en galning in några trappor ned. Efter 12 lyckades han tappa något tungt av metall i trappen, han skrek och vrålade och det gjorde flera andra också. Jag smög upp och låste dörren och hörde att min granne Ulrika gjorde detsamma. Sedan packade några mycket högljudda människor ur en bil och bar in i trappen där de skrek och gapade till halv tre i natt. Konstigt nog var det dödstyst i trappen 7.30 i morse när jag gick till jobbet. Jag klampade lite extra!.
Det står ett tjejnamn på dörre, en Pekkari, tror jag det var.

Förkylningstider?

Harklar mig, får plötsliga hostanfall, vaknar med ont i halsen. Men mer blir det inte. Jag vill INTE bli förkyld, det är bara en månad sedan jag blev sjuk senast och den varade i två veckor.
Dessutom kommer det ju snart tillökning i familjen både här och i Borås, man måste ju vara frisk så man får hälsa på. Ska bli kul. Så hoppas man ju att chocken för Viggo och David inte ska bli så stor.
Själv känns det som om veckorna flyger i väg och helgen försvinner i ett blink. Det är väldigt ofta måndag tycker jag. Jag tror det beror på störningar i atmosfären eller nåt.
Ser på film och läser. Hade en höjdpunkt med Bokhandlaren som slutade bada, den var bra.
På jobbet rullar det på som det brukar; antingen har jag inget vettigt att göra eller också kommer jag aldrig till botten av skrivbordet med allt jag borde göra, I morgon ska jag i vart fall vara i Vika innan 7.30 så det bli motsatsen till sovmorgon.

Hej min Moster

I dag längtade jag till Mjölkuddsvägen; Hur jag lyfte fram den gröna karmstolen du fått av Janne Westman på NSD, satte på tvn och hämtade dig när jag visste att du skulle gilla programmet. Programmet du borde sett var Babel Special, en intrevju med Torgny Lindgren. Du skulle ha skrattat högt och levt länge på hans ord.
-Var din mamma stolt över dig?
- Inte alls, tvärt om hon beklagade, svarade TL
- Jag vill ge livslögnen ett glatt ansikte. Det är resultatet som visar om livslögnen är bra är dålig. Om det leder till att man börjar mörda sina medmänniskor eller börjar kämpa för att bli statsminister, då är det en dålig livsögn.
Och så fortsatte han, jag bara längtade efter att läsa om alla hans böcker. Så det är väl bara att sätta igång.
Den gubben vill jag träffa, med hans pliriga blå ögon, trivsamma dialekt och tokhumor.
Jo du, Moster, vilken festkväll vi skulle haft...

Besök på jobbet

Han inte mer än trycka på publicera av förra inlägget så fick jag leksingbesök här på jobbet. 3-åringen blev glad över bilder på Larsson och så fick han två DD-mössor som han tackade artigt för. Han underhöll mig en stund och jag hann med några ord med föräldrarna också.
När det skulle gå grät han över att inte få ha både DD-mössorna på samtidigt. Men blev glad igen när vi tog hissen ned till utgången.
Kul att se dem.

Första semlan

ligger i bilen och väntar. Det ska semla, varm mjölk och kanel förhoppningsvis till Lets Dance, om mitt arbete tillåter att jag går hem så dags.
Och alla varnar för stormen. Jag hade tänks stämma träff med vissa leksingar, om de inte har magsjuka. Jag har ju en efterfrågad bild på Larsson samt en del böcker och kataloger till mamman,
Vi får väl se hur mycket storm det blir.
Nu ska jag skriva en infantil artikel om landshövdingens intetsägande svar på varghatarnas demonstration härom veckan. Hon säger absolut ingenting.
Sedan ska jag skriva om riksdagsmannen som är Sveriges 18e största makthavare på socialomsorgsfrågor. Vem 17 vill vara 18e makthavare?
Just i dag vill jag inte kalla mitt jobb för intellektuellt, det känns bara tråkigt och trögt.
Men helgen blir så klart skön och nästan veckan blir det äntligen vardag med vanliga dagveckor och inget chefande. Det är nog bra det också.
På tisdag ska vi vanliga dödliga äntligen få veta våra stora nyhet om DD (men jag som vickat som chef har råkat höra den redan men låssas som ingenting) Läsarna får veta på torsdag. Så stort forttroende har vår ledning för dem på golvet. De kan skvallra, så de får inte veta någonting. Hellre ljuger man lite om vad som är på gång.