Första semlan

ligger i bilen och väntar. Det ska semla, varm mjölk och kanel förhoppningsvis till Lets Dance, om mitt arbete tillåter att jag går hem så dags.
Och alla varnar för stormen. Jag hade tänks stämma träff med vissa leksingar, om de inte har magsjuka. Jag har ju en efterfrågad bild på Larsson samt en del böcker och kataloger till mamman,
Vi får väl se hur mycket storm det blir.
Nu ska jag skriva en infantil artikel om landshövdingens intetsägande svar på varghatarnas demonstration härom veckan. Hon säger absolut ingenting.
Sedan ska jag skriva om riksdagsmannen som är Sveriges 18e största makthavare på socialomsorgsfrågor. Vem 17 vill vara 18e makthavare?
Just i dag vill jag inte kalla mitt jobb för intellektuellt, det känns bara tråkigt och trögt.
Men helgen blir så klart skön och nästan veckan blir det äntligen vardag med vanliga dagveckor och inget chefande. Det är nog bra det också.
På tisdag ska vi vanliga dödliga äntligen få veta våra stora nyhet om DD (men jag som vickat som chef har råkat höra den redan men låssas som ingenting) Läsarna får veta på torsdag. Så stort forttroende har vår ledning för dem på golvet. De kan skvallra, så de får inte veta någonting. Hellre ljuger man lite om vad som är på gång.