Är just nu djupt påverkad av Mamma Mu och Kråkan. Två personligheter som tillsammans gör en hel. Känner igen mig i Mamma Mus obotliga optimism och glada humör men också i Kråkan vresighet och tvärsäkra påståenden att det går inte.
Och så tittar jag på Elegy, den andra filmen på en vecka med utmärkta Ben Kingsley. I den förra spelade han hippieterapeut som bara var intresserad av hasch och unga brudar. I den här är han en gammal professor som bara vill ha sex med unga studenter. Jag blir allvarligt stör, men kan ändå fatta varför filmerna fått höga betyg. Egentligen stör jag mig inte på Kingsleys figurer utan mer på att de unga kvinnorna beskrivs som att de självklart faller för 30-år äldre män. Jag kan inte låta bli att fundera över hur rynkig hans kropp är när de klär av sig. Jag menar, jag är ju rynkig, men dras inte precis till släta barnrumpor. Framför allt väntar jag mig inte att de ska bli kära i mig. Filmen Elegy är regisserad av en kvinna och får betyget fyra av fem av en mängd medium. Skönhetens makt är undertiteln, men inte menar de väl skönheten i professorn? kanske är jag kinkig, men det självklara i att unga flickor ska förälska sig i äldre män är konstigt, tycker jag. Motsvarade filmen om äldre kvinnor och unga män handlar just om detta udda fenomen och problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar