Jo, jag vet att det inte heter soptipp längre. Men ville bara berätta att där tillbringade jag lunchrasten denna varma försommardag. och inte var jag ensam heller. En man i firmabil stod och väntade. Min lilla bil smet emellan. Å, vad arg han blev. Han hängde på tutan, hytte med näven och skrek genom fönstret. Under tiden slängde jag min stora påse, satte mig i bilen och körde därifrån. Han stod fortfarande kvar. Undrar om han fick hjärtinfarkt?
Han hade ju faktiskt inte kommit emellan där jag gjorde det.
Åter på jobbet. Har skrivit en bokrecension, två filmdito och ringt 100 samtal!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar