Jag har träffat John, en pytteliten helt färdig människa som inte var en ett dygn gammal. Han var helt bedårande. Alldeles len och med mjukt ludd till hår. Han har känsliga konstnärsfingrar och han är bara så go. Han drömmer att han faller och rycker förskräckt till. Här är man van vid mörkt, trångt och mysigt och så hamnar man i kallt, ljust och inga väggar att hålla sig i.
Det är stort, livet. Det här lilla Pyret ska nu ta in hela världen. Sorgligt och roligt, spännande och trist om vart annat.
Det ska bli kul att följa honom och hans äventyr. Och med på resan finns ett annat litet pyre. En svarthårig liten kusin (kanske ska hon heta Idun) född samma dag som John.
Måste kännas bra för de små att ha sällskap på vägen. Henne har jag ännu inte träffat, men det ska bli väldigt spännande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar