Bokrea

När upphörde bokreans första dag att vara helgdag?
Under 30 år tog jag alltid ledigt från jobbet för att stå och vänta utanför dörren klockan sex eller sju då bokaffären öppnade, och vid midnatt när det var så. Vänner och familj visste att julklappar och födelsedagspresenter (januari) helst skulle vara presentkort på bokhandeln.
Under många år var det dessutom tradition att åka hem till Moster och packa upp fynden på hennes köksbord. Hon brukade fnysa över deckarna, bläddra vällustigt i romanerna, medan biografier och memoarer lades i en Moster-hög, som hon hade första tjing på.
Men plötsligt ett år hade jag tappat lusten, bokreakatalogen lockade inte längre. Böckerna var dyra, trots rea. Andelen skönlitteratur krympte och det mesta hade redan kommit i pocket. Dyra faktaböcker och kokböcker är ofta fynd på rean. Men flera flyttningar har lärt mig att de där stora, vackra faktaböckerna bläddrar man oftast i en gång och aldrig mer.
Inte heller årets reakatalog lockade. Bra böcker som Svinalängorna av Susanna Alakoski, Den femte sanningen av Doris Lessing, Boken om Blanche och Marie av Per Olov Enquist, Caipirinha med döden av Maria Ernestam, Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson, Dorés Bibel av Torgny Lindgren, Fallen av Joyce Carol Oates, Italienska skor av Henning Mankell, Jack av Ulf Lundell, Jag är en grön bänk i Paris : dikter 1965-1991av Kerstin Thorvall, har jag redan läst. Andra böcker har jag köpt men ännu inte läst och åter andra har jag läst eller i vart fall börjat på och inte tyckt om.
Kommer överens med mig själv att ändå gå på rean och köpa Flyga drake av Khaled Hosseini och en bok om hur man gör Sushi.
Jag står inte och hänger på låset utan väntar till fram på förmiddagen.
Innanför bokhandels dörrar drabbas jag genast av samma gamla julaftonsstämning. Tittar på varje bok i hyllan med enstaka fyndböcker. Går igenom varje trave på bokborden. Lockas, förkastar, smygtittar på vad personen bredvid köper och lyckas snabbt fylla en varukorg.
Det är trångt i affären. Lässugna föräldralediga har med sig barnvagnen, vi andra har väskor, ryggsäckar och varukorgar. Det känns som om de många kokböckerna kanske lockar flest. Skönlitteraturen tar nu för tiden betydligt mindre plats än förr.
Korgen blir tung och det är varmt. Framme vi kassan inser jag att jag aldrig hittade Flyga drake.
Efter en sväng till bilen blir det ett besök på ytterligare en bokrea. Inte heller där hittar jag Flyg drake, men en hel del annat. Summan stannade på cirka 1,,000 kronor.
I mina kassar fanns bland annat: Kvack! sa ankan till Viggo, snart 2 år, två böcker om Sushi, Maltwhisky-guide. Fyra reseguider i kompaktformat över Mallorca, Barcelona, Rom och Prag á 49 kronor styck, Vad jag älskade av Siri Hustvedt, en bok som fått mycket fin kritik 79 kr, John Irvings Tills jag finner dig, en tegelsten på nästan 800 sidor för 89 kr, Den vita massajens dotter av Corinne Hofmann fortsättningen på Den vite massajen, En drake före kriget av Dennis Lehane 79 kr, plus ett antal billiga pocketböcker bland annat fårdeckaren Glennkill av Leonie Swann där fåraherden hittas död i en fårhage, ingen bryr sig så fåren börjar själva utreda vad som har hänt. Den boken har jag längtat efter.
Så sitter man där och känner sig rik igen. Trots att det alls icke är som förr är bokrean i varje fall en liten fest även om den inte längre är en helgdag.
Och visst, jag vet, i min bokhylla står fortfarande reaböcker som jag köpte för både 5 och 15 år sedan som jag ännu inte läst. Men den dagen jag bryter benet eller då jag blir pensionär, då ska jag läsa ALLA olästa böcker i hyllorna.

Han knorrar mest

Hälsade på Lille John i helgen, en ung man som inte skriker, han knorrar, liksom han gjorde redan på BB. Han har växt till sig och blivit allt mer vacker. Men inte är det mycket tyngd i honom ännu. Han spretar vacker med lillfingrarna, blir nog en fin karl.
Hade en drömfredag. Solen sken och jag startade med besök i Tibble. Det kändes som gamla tider när vi satt runt köksbordet och småpratade. Åkte hem över Borlänge. Mitt livs första besök på en underklädesaffär blev superlyckat. Två behå á 215 kronor. De sitter störtbra och irriterar inte mitt ömmande operationsärr. De bästa affär jag gjort på länge. På Kupolen inhandlades två t-shirt så jag kan ha v-ringat över utan att flascha mitt ärr. Så blev det en sumobricka med sushi. Besök ute på Roxnäs udde ditt jag vandrade i vårsolen och tittade på alla skridskoåkare. Det blåste rejält men en slogbod längst ut på udden gav lä.
hemma blev det en bra fransk film " Tillsammans är man mindre ensam" och så förstås Let´s dance där Tony Richardsson var sanslös som Vincent Travolta med peruk och hästsvans.
En bra dag.
Lördag och söndag mer bra film, flera bra böcker, vårsol och i alla fall lite plockande hemma. Nu har kvällsveckan startat försöker se positivt.

Fågelsång

Talgoxarna sjunger, solen skiner, flera plusgrader; är det vår?
Små bäbisar är dagens samtalsämne, två familjer har fått sina vardagsliv omstöpta av små typer som behöver hjälp och stöd. Båda verkar dock vara friska och snälla så vem kan klaga?
Själv har jag äntligen i dag tagit itu med gamla surdegar som legat och väntat ända sedan flytten. I varje fall en start. En doktor ringde och inte oväntat har mina kalciumvärden sjunkit igen, nu ska vi köra två bruna, små, blanka d-vitaminer i stället för en.
Mår dock ganska bra, utom sömnen, men den är ingen katatsrof, som det var innan operationen.
Har just kommit upp till ytan efter hela åtgång tre av Greys Anatomy i ett svep. Säsong fyra har just börjat på tv och är tydligen inte ens färdiginspelad p g a manusskrivarstrejken i USA. Måste alltså snöa in på något annat en tid.
Hade treåringen på hans första ensamma besök i helgen. Han hade själv packat sin kasse med en bok "Någon", en lastbil, en blöja och en tom nappflaska.
Vi använde faktiskt inget av dem utan lekte Karlsson på taket med en del klättrande och soffhopp. Vi åt glass också. Det var ett trevligt besök.

Lille John

Jag har träffat John, en pytteliten helt färdig människa som inte var en ett dygn gammal. Han var helt bedårande. Alldeles len och med mjukt ludd till hår. Han har känsliga konstnärsfingrar och han är bara så go. Han drömmer att han faller och rycker förskräckt till. Här är man van vid mörkt, trångt och mysigt och så hamnar man i kallt, ljust och inga väggar att hålla sig i.
Det är stort, livet. Det här lilla Pyret ska nu ta in hela världen. Sorgligt och roligt, spännande och trist om vart annat.
Det ska bli kul att följa honom och hans äventyr. Och med på resan finns ett annat litet pyre. En svarthårig liten kusin (kanske ska hon heta Idun) född samma dag som John.
Måste kännas bra för de små att ha sällskap på vägen. Henne har jag ännu inte träffat, men det ska bli väldigt spännande

Bäbisarna

Ska det bli två födda den 13 februari, två kusiner? Häftigt känns det, det flåsas här och var.
Nu väntar vi bara på nyheterna, jag försöker arbeta lite men undrar mest hur det går med de små livet.
Lycka till allihop och välkommen ni små!

Min iPod

För cirka tio månader sedan hade jag ett fruktansvärt behov av en iPod. Tyvärr var behovet en iPod i 3000 kronorsklassen och inte en billigare variant. Så jag köpte den. Efter en tid lyckades jag få in tre skivor i den, utan att egentligen veta hur jag gjorde. Sedan blev det sommar och jag började packa ned alla mina grejer. Kom till Falun, packade upp min iPod men hittade inga instruktioner. Gjorde några tafattta försöka att klura ut hur man skulle få in musik eller film i den, utan att komma på den.
Så frågade P och M mycket lämpligt vad jag ville ha till födelsedagspresent. Så i dag fick jag inte bara en ståtlig streptokarpus (krukväxt) utan både en lektion i hur man lägger in musik och spelar den och inploppat en massa musik. Maria vet vad hon gör. Så nu har jag en fungerande musikmaskin med en hel del musik i. Har kommit underfund om att den kan vara lämplig på jobbet när vissa andra pratar och pratar och jag inte vill lyssna.
Så har jag faktiskt alldeles själv lyckats lägga in en filmtrailer, däremot har jag inte fattat var eller hur jag får tag på film att lägga in. Kan jag använda egna dvd?
Det är nästa steg, men just nu är jag ohyggligt nöjd.
För övrigt är en drapa lika med en text, ofta en lång, i mitt vokabulär som troligtvis är format av mitt yrke. Jag har förstått att en drapa enligt svenska akademien är något mycket mer specifikt.
Skönt att Kiruna står kvar trots allt.

Och det fortsatte

I morse kom fotograf Curt indimpande till Morgonmötet med en påse saffranssemlor (eftersom jag fyllt år). Tänka sig vilka trevliga människor det finns. Chefen gick och hämtade kaffe och satsade 2 kr på mig. Just då kom larmet, trafikolycka infarten Samuelsdal. Curt var tvungen sticka, vi lade lock på kaffemuggarna. Efter en kvart var han tillbaka, olycka var påkörning av i vajerräcket och bilisten hade försvunnit när DD, polisen och ambulansen kom fram, samtidigt. Så det blev en lång morgonbön med gofika.
Äntligen har jag denna dag nästan nått ned till botten av alla mina kommunala handlingar som skulle rendera i skrivet. Det blev 14 större och mindre alster. Har bara 5-10 kvar att skriva. Plus att jag skrev hjärndött om Korpiaden och Runn-Lotten, fråga inte, ni vill inte veta!
Sover konstigt dåligt på morgnarna, har jag verkligen blivit så gammal att jag ska vakna fem? Men på helgen kan jag sova till 10-11. Vad är det som händer?
Har slutat med kalcium, på prov, nu gäller bara d-vitamin. Min läkare Maria ringde och vill att jag skulle behålla d-vitaminen som heter etalfa ett tag till så hon slipper att få skäll från min Uppsala-läkare Pelle igen. De skulle träffas på en konferens så då skulle hon ta upp mitt fall.
Känns lite märkvärdigt må jag säga.
Få se om Tibblarna dimper ned i helgen (andra dimper i denna lilla drapa, en för mycket eller hur?). Kanske orkar inte Maria gå uppför alla mina trappor. Vi får väl se.
Nu tar jag helg och går hem från jobbet.