Facebook

Det är lätt att tiden rinner. Facebook tar över. Jag vet inte vad jag gör, jag trycker på knappar och provar och så dyker det upp någon vän här och där. Konstigt och fullständigt obegripligt. Inser att man borde ha en bild så folk vet att det mig dom pratar med, men har ingen i denna dator. Småkul än så länge, blir det tråkigt är det väl bara att sluta.

Dödsdansen

Sattellitsändning från Dranaten blev ett mellanting mellan teater och TV-teater. Man kom närmaren än vanlig teater men inte alldeles in i närbilder, som jag tycker gör tv-teater olidlig.
Superskådisar. Örjan Ramberg och Stina Ekbland framför allt. Föreställningen var nästan 3,5 timme. Paus efter drygt 2 timmar och Dödsdansen 1. Jag gav mig och såg inte tvåan.
Dödsdansen är två människor som cirklar runt varandra och är så elaka som möjligt i timme efter timme. Dvs säger elaka saker. Det som jag vill kalla Norenskt.
Visst är det bra, visst är både skådespelare och scenografi fantastistikt. Men jag orkade bara med ett par timmar hat och kränkningar. Kanske är det fel på mig.
Innan dess bjöd Sylvia på god renskavsgryta med kantareller och hassebackspotatis och äppelefterrätt.
Hemma efter tio i stället för efter 12 var jag nöjd med kvällen

Någonting är galet

Jag ska gå hem till en arbetskompis för lmat sedan ska ett gäng gå på Folkets hus och se direktsänd teater från Dramaten. Dödsdansen, dock utan Persbrant. 3 timmar och 45 minuter.
Låter inte likt mig tycker jag. Men det blir värre. En gammal kompis från norr ville ha mig till sin vän i facebook, gissa vad jag gjortde? jo,ho. Inte klokt men jag som betraktar mig som en äkta asocian människa gick plötsligt med där också, trots att det mesta jag ser bara är trams. Jag leta och hittade en gammal vän från Göteborg, men fegheten slog till och jag tog ingen kontakt.
Men ändå, är det här en personlighetsförändring eller vad? Kan jag vara sjuk?

Ledig fredag

Sov till 9. Bakeoff i ugnen =färsk bröd till teet. Vinterdäcken pålagda av snabba charmiga killar. Köpt benfri rimmad fläsklägg och kålrot för fest på söndag. Räkningarna inknackade på internetbanken. Allt artar sig. Tar nu en läspaus med den nya boken Den röda damcykeln, verkar lovande. Sedan SKA jag börja fixa i hallen. Här ser fortfarande ut som en kvart inte en bostad.

En riktigt bra dag

Vädret var underbart och hela resan till Vansbro med J var vacker. Efter finfika på Håkanssons träffade vi L som skulle vara centrum i dag, vår man i Vansbro. Uppdraget gick ut på att få folk att berätta vad de tycker om honom. Och dom bara avgudar L, både polisen, brevbäraren, tryckaren och damfrisörskan. Lovord i långa rader. och det mest fantastiska är att han är värd allt. L tillhör de ytterst ovanliga. Han är en god människa. Han är snäll, ödmjuk, ärlig och vänlig men alls inte mesig. Han är sådan som man skulle önska att man själv var. Så visst förstår man att folk älskar honom. Speciellt som han jobbar dygnets alla timmar för sina läsare och ger dem blandningen av stort och smått, allvarligt och vardagligt.
Lika fin resa tillbaka och några trevliga timmar på min gamla redaktion i Borlänge.
Badkar och försökte ringa 3-åringen som förklaarde att han mucklade och inte hade tid så dte brev lite prat med hans pappa i stället.

Hej min moster

Jag har glömt att berätta: Doris Lessing fick nobelpriset. Nog sitter du ganska nöjd i din himmel nu va?
Jag vet inget om din tidigare hitoria med Lessig men jag vet att du var imponerad av henne bok "Det femte barnet" och uppföljning om Ben. Och din tes om starka kvinnor stämmer ju verkligen här.
Vad jag saknar dig. Speciellt sådana dagar då jag slås av just den där fråga jag vill diskutera med dig: en gammal Ingmar Bergmanfilm, Doris Lessing eller dagens besök i Nås som jag vet att du skulle vilja höra om.

Brev från en doktor

"Vi har tittat på bilderna och funderat vad man ska göra åt det. Vi tycker att man bör operera dig med det kommer att innebära att man måste öppna bröstbenet med en viss förläng konvalescens efter det, Man ju se att den stora struman inskränker framför allt på höger lungas funktion och bidrar säkert till att du känner dig andfådd".
Så skriver Per Hellman, överläkare. Jag som bara trodde att jag var så lat och rörde mig så lite att jag blev andfådd på platt mark. Just nu kutar jag lätt uppför fyra trappor. Ena dagen sjunger jag när jag är uppe och den adra faller jag nästan ihop och hyperventilerar. Det förklarar inte dokter Hellman, men han skriver att jag får ringa om jag har några frågor.
Fram för allt tycker jag att det ska bli spännande, ännu ett äventyr. Den här gången i Uppsala.
Nog om detta. Åker till Vanbro på jobb i morgon. Ledig på fredag, då ska vinterdäcken på. Lördagkväll middag och teater med arbetskamrater! Jag tackade först nej, men så hoppade en annan av och en biljett blev över. Jag tillät mig inte att tänka, utan sa ja till Dödsdansen på teatern. Bli nog bra.